Livet som änglamamma till Gabriel & Bell

Nu är det seriöst inte så många veckor kvar och mina tankar snurrar så mycket just nu.

 

För nån vecka sen så träffade vi vår läkare, minns hur hon sa i förbifarten att i vecka 36 så kan du sluta ta medicinen som är blodförtunnande just inför förlossningen så man inte förblöder. Nu efterhand så kommer ju tankarna att jag inte bara äter all den medicinen för barnet utan även för mig också. Jag är så rädd att det ska hända nått snett på vägen då vem inte har någon kunskap inom min sjukdom. Jag förstår inte varför jag ska sluta med en medicin som kan påverka min sjukdom negativt om jag slutar med medicinen utan att plocka ut barnet i samma veva i så fall.

 

När Gabriel dog så visste dem inte varför, men när Bell dog så undersökte dem ju mig och henne mer och fann proppar och infarkter i moderkakan samt min sjukdom, att mina värden i tromocyterna (blodplättarna) va sky höga och jag låg i risk zonen själv för infarkter. 

 

Jag tänkter ju så här, slutar jag med medicinen så kommer ju mitt blod att koagulera snabbare vilket är fara för mig och barnet så varför vill dem egentiligen att jag ska sluta med medicinen i vecka 36 och sen då kanske få igångsättning i vecka 38 när det handlar om en sjukdom dem aldrig behandlat innan. Tycker det är en otroligt dum riska att ta!! Ja mena om dem då kanske vill göra kjesarsnitt på mig, vilket jag verkligen inte hoppas på så kan jag verkligen inte vara den förta personen dem öppnar upp som står på blodförunnande.

 

Hur mycket kan man kräva från dem? Jag förstår ju att dem vill ha barnet i magen så länge det bara går, men jag är seriöst livrädd att snubbla på målinjen nu.

Som jag sagt tidigare. ju längre in i graviditeten vi går, desto räddare blir jag, för snart är vi äntligen i mål efter 2 fruktansvärt kämpiga år.