När det som inte fick hända, hände


Min kille åkte iväg förra helgen till USA för att jobba i två veckor. Jag va väldigt orolig över klara av att vara mamma själv och jobba 100%. Just för att lilla Vanessa är så krävande, sover inget, samt att jag är hyfsat ny på mitt arbete så det är mycket intryck och information att ta in. Man är ju så van vid att vara två, men nu ska jag klarar av det själv.

Förra veckan så hände det som inte fick hända. Jag var med om en trafik olycka. Det va en bil jävel (ursäkta språket men jag är så arg och ledsen) som körde rakt ut framför mig i en korsning när jag var påväg till jobbet. Jag kunde inte stanna, bilen bara gled pga väglaget, vi har rätt mycket snö här och under natten så hade det fryst på mer, så vägen var en isbana. När jag insåg att jag inte skulle få stopp på bilen så fick jag panik. Jag hann och tänka att kör jag åt höger så kommer jag volta med bilen pga djupa diket, kör jag rakt fram så kommer det smälla utavba fan och kör jag åt vänster så kanske jag har en chans. Så jag chansa, jag lyckades veja från bil, men frontalkrockade då med en annan bil. Fy fan, man hinner tänka tusen tankar inom loppet av 1 sekund, trodde jag skulle dö.

(null)
De va tvugna att klippa taket på bilen för att få ut mig.

Efter olyckan så fördes jag med ambulans till sjukhuset. Och jag kunde inte släppa tanken på att tänk om Vanessa hade suttit med. Väl på sjukhset så möttes jag upp av sjukhuspersonalen som gjorde ett antal undersökningar och röntga hela mig. Och som tur va så fann dem inte. Jag hade verkligen ÄNGLAVAKT. Väl på sjukhset så kom polisen dit också för att förhöra mig om själva olyckan, så berätta jag vad som hände och varför jag agerade som jag gjorde, då jag tog valet till att köra ut i fel riktning för att rädda mig själv. Dem skrev ner allt jag sa och då fick även veta att personen som orsakat hela olyckan SMET, hallå fattar ni, personen åkte därifrån. Det gör så fruktansvärt ont att veta att det finns sånna människor som inte tar sitt ansvar och jag är så arg, ledsen och besviken över det.

Det va detta jag va rädd för att något skulle hända då min kille inte va i Sverige. Trodde mer att det kanske skulle hända honom nått just för trafiken och allt som är annorlunda i USA gentemot här. Jag bad min kille innan han åkte att ge mig nummer till alla som kommer vara i hans närhet, till hotellet osv i fall om nått skulle hända. Aja det spelar egentligen ingen roll så. Det va jag som råkade ut för det jag fruktade för att han skulle råka ut för.

Men nu står jag här hel, men otroligt mörbultad. Psyket leker mig ett spratt just nu. Ser bara olyckan spelas om i mitt huvud om och om igen och det är fruktansvärt jobbigt. Men som sagt jag trodde skulle dö, men här står jag. ÄNGLAVAKT 




Till top