Och där kom verkligheten ikapp en.

Allmänt, Vecka 16, gravid, gravid vecka 16, graviditet, rädsla, tankar, tro, änglamamma / gravid, gravid vecka 16, rädd, rädsla, tankar, vecka 16, änglamamma, ångest / Permalink / 6
Fy fan säger jag bara! Vet inte vart detta helt plötsligt kom ifrån, men vaknade med världens ångest och jag får panik!
Det känns fel, det känns som nått är fel och jag vet inte varför jag känner som jag gör! Min man säger att vi kan åka in och be dem att vi får lyssna på hjärtat men jag är livrädd över att dem inte hör nått. Jag hoppas denna paniken släpper snart för jag orkar inte!! 
Det va precis så här förra graviditeten också, fick panik, vi åkte in och hjärtat slog..... Den gången. Fan jag kommer bli knäpp asså.

Jag kommer inte vara lugn först detta barn ligger levandes och skriker på mitt bröst.

Vad kan jag göra så jag blir lugn? 
Jag vet att det finns nått så man kan lyssna på hjärtat själv hemma men jag vet inte om jag hade vågat om jag inte fann hjärtslagen.
#1 - - Veronica:

Åk inn o lyssna!. Kram

Svar: Jag vågar seriöst inte göra det. Är livrädd över att vi inte hör nått. Har ingen aning vart denna ångest å panik kom ifrån. :(
Cecilia

#2 - - Veronica:

Du måste få slippa genast till en psykolog jag tror du lider av vad som kallas post traumatiskt stress syndrom googla på det. Jag har själv lidit av det. Har blivit bättre! Men ibland känner jag av detta.

Svar: Jag har hört talas om det du säger. Får läsa vad det är.
Hur gjorde du för att det skulle bli bättre för dig?
Cecilia

#3 - - Veronica:

Förstår det men tror killen har rätt. O dom borde ju innse på sjukhuset nu att du lider och behöver få gå och prata med någon! För så här ska du inte behöva lida tills den dagen du ska föda. Kram

Svar: Ooh nä verkligen inte. Det kommer jag aldrig orka. Får väl se om man kan få prata med någon då :/ jag orkar bara inte jaga efter hjälp
Cecilia

#4 - - Veronica:

För migg det flera år att börja må bättre det var efter att jag mist min ängel som jag totalt brakade ihop!. Jag gick i terapi och det var det som hjälpte för mig. Nu känner jag inte nästan alls av det.

O då stroken kom så drabbades jag igen av samma sak. Gick i terapi och äter ångest dämpande nu sen 2 är tillbaka och 1.5 årti terapi. Jag bad själv om atytfå nåt ångest dämpande o så men inget piller som gör att jag blir trött utan nåtsom gör att det mindre den värsta klumpen i magen. Idag är ångesten lättare och jag mår bättre. Men ibland kommer den flygande på mig. Men lång ifrån som förr utan nu kan jag hantera ångesten o vet vad jag skall göra för att bli lugn då den kommer flygande på. KRAM!!!!!

Svar: Okej. Har inte hunnit kolla upp det än.

Okej va bra, fick du den hjälpen av dina läkare eller sökte du upp det själv?
Jag måste verkligen finns nån att tala med! För det kommer nog bli värre :(
Kram
Cecilia

#5 - - Veronica:

Läkaren gav mig den diagnosen och sen då jag kollat upp det mera via nätet och han de pihl han som är känd psykolog i USA med eget TV program så nyligen tog han upp det o förklara mera o det stämde inn på mig precis som det gjorde då jag miste ängeln. Kram

Svar: Okej. Men känner du av nått av det nu?
Cecilia

#6 - - Veronica:

Nä känner inte av det nu tack vare terapi!. Ångesten känner jag av men med hjälpen av terapin och medicin så hålls den under kontroll och känner jag av den vilket jag ibland gör så gör jag båt som ex sitter o pysslar en stund o sen känns det bättre.

Men det är inte som förr då jag led av post traumatiskt stress syndrom. Ångesten jag har nu ibland och detta andra är lite olika. Men som sakt efter stroken kom den tillbaka och med terapi i 1.5 är så blev det bra. O jag var orolig för är jag redo att sluta då min terapeut sa det att nu är det dax du är redo! Men så så hon å att om du börjar må sämre så får du alltid ta kontakt! O det gorde att jag våga då jagh har tryggheyen i att veta att hon finns där om jag bshöver henne. Och du borde få samma hjälp som jaG fick! Kram

Svar: Okej va bra för dig. Verkar verkligen som du fått bra hjälp. Hoppas jag också får det när jag väl får krafter till att ringa igen.

Ja det låter väldigt bra. Men vart gick du och samtalade då? Psykolog? Kurator? Eller vad?

God Nytt år!! Kram
Cecilia

Till top