Sömnlös

Jag undrar hur länge kroppen kommer att orka. Jag kan inte slappna av på nätterna. Är konstan livrädd över om nått skulle hända vår lilla Vanessa och jag inte är där/ ser. Jag kan inte sova och jag känner att kroppen snart inte orkar mer.
Jag är rädd för att hon ska sluta andas. Jag är rädd för att hon ska sätta sitt kräks i halsen. Så jag ligger vaken på natten och bara kollar på henne.
Självklart så har jag ju min man där, men jag märker att när vi alla tre sover tillsammans så slappnar han av på ett visst sett och jag tycker han blir svårväckt, så därav ligger jag och kollar på henne för nån måste ju ha koll.
Självklart så kommer det ju stunder då han går ut med henne i hopp om att jag kan slappna av och kanske få nån timmas djupsömn, men tyvärr så går det inte. Tankarna bara snurrar, jag tänker då att tänk om dem somnar i soffan tillsammans och han inte märker av om hon vill nått/ inte mår bra. Men han säger ju att när han är själv med henne så går han inte in i den där djupsömnen som han gör när vi alla tre sover tillsammans. Men jag behöver nästan se det för att våga tro.
Jag har självklart tagit upp detta med min psykolog och jag måste försöka ändra mitt beteende. Vanessa talar ju om, om nått inte är bra och jag måste lite på det. Och jag måste släppa taget och lita på min man. Men för mig så handlar det om att jag inte ha kontroll.

Är detta ett vanligt beteende? Är rädd också för att jag sårar min man för jag inte vågar släppa taget.
Jag har mycket jag behöver jobba på. Men det är sjukt svårt när man konstant är rädd.

#1 - - Veronica:

Du har stora sår efter att mist två så det är inte konstigt att du regerar som du gör. Jag vet hur det är att vara rädd för en massa o våga släppa på tyglarna är jätte svårt men med tiden o lite i taget så ska du se att det blir bättre. Du måste sova sömn för att orka. Bra du går o pratar med nån. Kram

Svar: Aa nä det är ju inte konstigt nä, men att jag inte kan slappna av en liten stund. Det är jätte jobbigt verkligen!!! Kram
Cecilia

#2 - - En annan mamma:

Det är klart att du är livrädd för att något ska hända er flicka. Om man träffats av blixten två gånger tidigare är det väl självklart att man är rädd för åskan?
Har ni något andningslarm? När vi fick vår pojke efter att ha förlorat ett barn så var andningslarmet det enda som gjorde att jag kunde tillåta mig själv att sova några timmar på natten. Jag var så rädd hela tiden, men det blir lite, lite bättre med åren. Nu är han 6 år och jag går fortfarnade in till honom en gång varje natt och kollar så han andas... Så jag tror du är fullt normal.
Kram från en annan mamma, som vet hur det är att vara rädd.

Svar: Tack snälla för ditt svar.
Nä vi har inget andningslarm, min man tror mer att det kommer spä på min oro mer om vi skaffar det. Så därför har vi inte skaffat nått larm.
Men jag kan ju inte heller gå så här utan sömn, kroppen lär ju stänga ner tillslut. Så ska fundera mer kring det där larmet.
Tack!
Cecilia

#3 - - Annelie:

Vad jobbigt du har det! Förstår såklart varför och det är inte konstigt med tanke på de ni gått igenom. Men du behöver få må bra och då behövs sömn!

Jag tror att du skulle bli hjälpt av ett andningslarm. Jag har ett hemma till salu😉Kan skicka ner det till dig. Vad säger psykologen, har hon några tips? Styrkekram!!

Svar: Ja förhoppningsvis så blir det bättre snart hoppas jag, det tar så mycket på krafterna. Använde du det larmet nu? Hjälpte det din oro? Det spädde inte på mer eller gav annan oro när du hade det larmet? Åå tack snälla, ska fundera lite på hur jag känner, så hör jag av mig tack!
Det ända min psykolog ger som tips nu är att försöka finna mitt inre lugn genom att göra aningsövningar, samt att ta promenader på kvällen så kroppen blir trött, tyvärr så hjälper inte det mig så mycket nu, men det kommer väl, hoppas jag.
Kram
Cecilia

#4 - - Veronica:

Borde nog skaffa ett larm annars blir du till sist slutkörd o sömn brist då dom är små finns det redan av så så skaffa ett larm. Kram

Svar: Jo jag borde kanske det, är bara rädd om man har det och det skulle ge falsklarm, då tror jag att jah kommer bli ännu räddare.
Får ta mig en funderare kring larmet. Kram
Cecilia

#5 - - Annelie:

Jag använde larmet med dottern och jag upplevde att det lugnade mig. Kunde liksom släppa kontrollen när hon och jag sov. Den gav inte något falskt alarm (inte då iallafall). Med Gustav har jag inte använt det eftersom han alltid sover i vår säng, mellan oss och då fungerar det inte att ha larmet tyvärr. Han har sovit oroligt sen han föddes, velat amma stup i kvarten å då har det varit enklare för oss alla att ha honom nära. Hade han sovit bättre, och i sin egen säng så hade jag använt larmet även med honom.

Har känt mig lite orolig med honom också, men ändå försökt hålla mig lugn, litat på att allt är bra. Å de har faktiskt funkat:-)

Jobbigt att det inte hjälper:-( Men hoppas HOPPAS det vänder snart så du får sova. Hör av dig om du vill ha larmet:-)

Svar: Med tanke på att Vanessa har börjat kräkas så på natten så har vi också börjat ha henne i sängen så jag har koll på henne. Men jag ska fundera om jag vill ha larmet :)
Borde finnas kräkslarm också, hehe så hade man kanske kunnat lite.
Cecilia

Till top