Rädsla

Allmänt, Livet, förlossning, gravid komplikationer, igångsättning, inte som man tänkt sig, psyket, psykolog, rädsla, sömn, tankar, änglabarn, änglamamma / akut kejsarsnitt, familj, förlossning, inte andas, kejsarsnitt, nedstämdhet, rädd, änglamamma / Permalink / 10
Inte nog med att man gick hela graviditeten i rädlsa, rädd för att förlora detta barn också, rädslan nu när hon är här hos oss kan jag inte beskriva. Man har ju hört hur folk säger "vänta du tills du har barnet i din famn, då får du en annan rädsla" och jobtack den känner jag verkligen av nu och tycker det är otroligt jobbigt.

Efter kejsarsnittet så har jag inte mått bra fysiskt, jag har inte kunnat röra mig och föra mig som jag vill, jag legat i fruktansvärda smärtor, vilket har fått mig att må rätt dåligt psykiskt för att jag då inte kan ta hand om min dotter. Jag har haft svårt sitta, ta mig upp och ner ifrån sängen själv, ta henne när hon behöver mig osv. Och det är sjukt påfrestande när man inte kan göra nått.
När man ligger i sängen som jag gör nu pga av att jag inte kommer upp så hinner ju tankar komma ikapp en. Jag är LIVRÄDD över att hon tex ska sluta andas. Här om dagen så vaknade vi av att hon lät så konstigt, hon blivit förkyld vilket triggar igång min oro ännu mer, det låter som hon inte får i sig luft, vilket resulterat i att jag typ inte alls sover på nätterna för jag vill ha koll på henne.

Tycker detta är skit jobbigt! Trodde verkligen att vi skulle leva i en glädje bubbla och sväva pä moln, men i stället så är jag rädd och kan inte sluta gråta och njuter inte spec mycket just nu att denna graviditeten gick så bra att vi faktiskt har ett levande barn vid vår sida.

Är detta vanligt? Känner mig fruktansvärt dålig människa just nu. Det är mycket som blev som man inte riktigt hade tänkt sig.
Hur kan jag lätta på min rädlsa? Får väl söka upp min psykolog igen tror jag......
#1 - - Annelie:

Heej!

Skriver lite kort här då jag läst ditt inlägg. Stackars dig som ska känna sådan rädsla. Tycker du är värd att få njuta, slappna av eftet allt som varit. Just det där med andningen har jag också problem med, så rädd. Det börjar dock bli bättre. Ett tips, köp ett andningslarm och lägg i sängen/vagnen när hon sover. Det har hjälpt mig mkt! Det har iaf fått mig att sova lite bättre.

Kram från mig!

Svar: Ja hur kan man slappna av? Min kille tror att det kanske bara spär på min oro om jag införskaffar mig ett sådant larm.
Ok så du har ett sånt larm. Får väl tänka mer På det då.
En annan sak som spär på min oro nu är att hon har blivit förkyld och tycker det låter som hon kvävs på kvällarna, det får mig att inte andas. Usch tycker det är väldigt jobbigt detta tyvärr 😔
Trodde jag skulle vara mer lugn när hon väl hade fötts, hade verkligen inte trott att jag skulle va så här rädd.

Kram
Cecilia

#2 - - Veronica :

Hej inte alls konstigt att du känner som du gör ni har före mist 2barn o nu har den lilla här. Gå ti din pyskolog för att få rätsida på allt du känner. Hon kan komma med råd som ingen annan kan ge. Och nu är du full av hormoner pluss att du inte fysiskt mår bra så inte alls konstigt att du mår som du mår har hänt så mkt. Skaffa ett andnings skydd nn sån madrass finn. Kanske. Det h
Kan hjälpa dig lite. Kram!!

Svar: Ja min kille tycker verkligen att jag borde gå, så ska nog göra det.
Tack snälla för dina tips.
Kram
Cecilia

#3 - - Sara:

Jag vet precis hur det är!! Ingenting som är varken konstigt eller ovanligt. Vi kör med dubbla andningslarm vilket har gjort att vi kan sova och slappna av.

Svar: Okej, märker att det är många som använder sig av sånna larm. Men ni tycker inte att det kan spä på oron, att tänk om larmet går.
Får fundera på det. För detta funkar inte 😕 håller på att bli tokig och inte nog mer det så har hon blivit förkyld vilket gör att det låter så tungt för henne att få in luft och det påverkar mig så mycket har inte fått mycket sömn dem senaste nätterna.
Cecilia

#4 - - Sofie:

Hej! Känner igen mig i din oro. Jag kollar fortfarande andningen på mina levande barn, fast de är långt från spädbarn nu. Erfarenheten av förlust försvinner ju inte för att man lägger till något i familjen. Det finns andningslarm som man sätter i kanten på blöjan. Jag tyckte de var toppen! Ibland gick falskt larm för att det hamtat på sned, men bättre det än ständig rädsla. På Apoteket kan man köpa något som heter näs-Frida. Det har varit en räddare i orosnöden i vår familj. Har ni testat? Supereffektivt för att få fri andning genom näsan.
Ta hand om varandra 💚

Svar: Ja det är väl nått man aldrig kommer sluta kolla efter.
Jo det är just det också om ett falsk alarm går så kommer jag nog bli ännu knäppare än va jag redan är. Ska fundera lite på det.
Nä det har jag heller inte testat, det ända vi provat är koksalt och bröstmjölk i näsan, men tycker inte att det blir bättre.
Hennes andning låter så tung just på kvällarna. Undra varför.

Tack det samma 💕
Cecilia

#5 - - Linn:

Hade med fruktansvärt ont efter snittet, men jag hade ju ingen bebis att lyfta osv eftersom Vincent låg intuberad. Men kan tänka mig att det är tufft. Rädslan är nog helt normal när man förlorat barn tidigare. Hoppas att det snart lugnar sig lite 💕

Svar: Tack snälla, ja det hoppas jag också för det är kvällarna som oron verkligen kommer, känner inte detta på dagen och jag förstår inte varför.
Tack 💕
Cecilia

#6 - - Veronica:

Jo gå till psykologen det kommer att hjälpa. O skaffa ett andningsorganen alarm. Förstår att din kille kanske tror du blir meraräddare då men prova o se. Skaffa ett testa o då märker du om det zpär på rädslan eller inte. Kram

Svar: Jo det är sant. Det ända är om ett falsk alarm går, då kommer ja verkligen bli skadad av det. Är så överkänslig nu så tycker allt är väldigt jobbigt 😕
Cecilia

#7 - - Jessies Vardag - träning, stil, mammaliv -:

Usch som jag lider med dig, och känner igen mig. Inte konstigt att rädslan ändrat form nu när hon finns utanför magen, för tror de flesta är mer eller mindre oroliga. Speciellt för plötslig spädbarnsdöd. Jag var LIVRÄDD för det när Oliver föddes. Jag sov typ ingenting utan låg och mer eller mindre glodde på honom för att se så han andades. Jag köpte dock inget larm eftersom jag kände att det skulle göra mig ännu mer nojig ifall det falsklarmade. Men det finns speciella madrasser att köpa till spjälsängen som gör att barnet kan andas genom den om den råkar hamna med näsan neråt. Kostar lite, men kan vara en värd investering om det skulle göra dig lugnare. Annars är det mer eller mindre att följa råden för att förebygga psd.

Känn dig inte dålig för det är du inte. Hormonerna är helt bananas efter förlossningen, och för dig som gått igenom två fruktansvärda sorger innan blir det såklart värre och känsligare. Jag mådde som ett psykfall det första halvåret faktiskt; grät och grät och kände mig som en så dålig mamma. Sömnbristen plus den fysiska smärtan förvärrar ju det hela. För mig så blev det dock sakta bättre och vips så lättade den värsta rädslan och glädjen kom. Jag oroar mig såklart fortfarande för att något ska hända min skatt, men på en sund nivå numera. Stor kram, det kommer att lätta <3

Svar: Tack snälla jessie för ditt svar. Jo man känner sig som en rätt värdelös mamma ibland kan jag säga, just för orken inte finns där.
En sån madrass hade nog funkat bättre för mig, tror också att ett andningslarm skulle göra mig mer nojig, just också om ett falsk larm skulle gå.

Skönt att veta att det är vanligt att må så här efter. Vart rädd att det inte vart så vanligt som det är och att man kanske påbörjar nån depression, men nu när man hör att det är vanligt pga av alla hormoner och annat så känns det väldigt mycket bättre.

Kram
Cecilia

#8 - - Linnea :

Åh. Jag hade jätte ångest över det här med andningen när min dotter var liten. Började inte slappna av förrän hon var runt året. Vi hade dock andningslarm, sånt man fäster i blöjan. Det blev många falsklarm, eftersom hon snurrade mycket på nätterna. Det värsta var en natt då jag inte ens vaknade av larmet för att jag var så slut och sov så tungt. Min svärmor som sov i rummet brevid vaknade! Det var falsklarm, men kände mig som världens sämsta mamma.
Jag hade många "nojor". Bland annat hade min dotter konstig pupillreflex på videofilmer och foton tagna med blixt. Vilket kan vara ett tecken på tumörer i ögonen, tjatade i nästan ett år innan vi fick det uppkollat. Det var inget fel. Hon hade också flera små blåmärken(var rädd leukemi) när hon var runt halvåret. Och jag var livrädd tills vi kom på att hon sparkade så hårt att hon gjorde dem själv.

Såhär i efterhand så känner jag att "jag slösade bort hela min föräldrarledighet" genom att vara så rädd för att det skulle hända henne något. Man älskar dem ju så mycket att man går sönder. Nu i efterhand så fattar jag inte att jag inte sökte hjälp! Så snälla, prata med din psykolog. Bit inte ihop som jag gjorde. Nu har den värsta ångesten släppt för mig, som tur är och livet med barn är underbart. Är så glad för er skull, fina lillasystern! Önskar er all lycka!

Svar: Det är just därför jag inte vågar använda mig av sånt larm, det är säkert jätte bra, men tror det kan påverka mitt psyke mer negativt faktiskt.

Tack snälla för dina råd, jag ska nog ta kontakt med min psykolog igen då. Så konstigt detta, man trodde verkligen att man skulle sväva på moln när hon väl va född och att allt bara skulle flyta på som vanligt, trodde aldrig att man skulle gå så här rädd konstant.

Kram
Cecilia

#9 - - Sara:

För mig har det hjälpt. Tänker att jag hellre tar något fellarm. Vårat hat inte fellarmat något ännu och han är en månad. Har plattor i hans säng och ett snuza hero som man fäster på blöjan på dagarna (är väldigt smidigt).


Svar: Ja jag ska känna och tänka lite på det. Man vill ju verkligen ha koll.
Cecilia

#10 - - Sara:

För mig har larmet gjort skillnad. Vi har aldrig fått ett falskt larm och jag tar hellre ett falskt larm för då vet jag att jag kan göra något. Jag kollar dock hela tiden så han andas på dagarna men på nätterna kan jag sova nu:)
Men det där gör man som man vill med! Börja med att gå till psykologen! Kramar

Svar: Ja det hade ju verkligen inte vart fel om man fick lite sömn på natten, :)
Ska ringa min psykolog i morgon, hoppas hon har några tider, minns bara hur svårt d va innan och så sommar snart. Hade vart väldigt skönt att ha samma psykolog som ändå lärt känna en nu.
Kram
Cecilia

Till top