Fortfarande jobbigt, men det kommer det väl alltid vara.

Allmänt, Livet, Sorg, förlora sitt barn, inte som man tänkt sig, kärlek, orättvisa, saknad, smärtan, våga, änglabarn, änglamamma / förlorat barn, kärlek, livet, orättvisan, saknaden, smärtan, sorgen, våga, våga säga som det är, änglabarn, änglamamma / Permalink / 7
Nu i helgen så va jag och min kille på grillfest med några vänner. Kvällen va verkligen jätte trevlig med grill och bad och lekar.
Jag började prata med en tjej där som jag aldrig träffat förut och så frågade hon hur länge jag och min kille vart ett par och jag svarade i elva år. Och då kom den där jobbiga frågan.

- Men oj va länge, inte dags för barn då?
Min kille blev så obekväm och reste sig och gick, och jag blev så ställd utav frågan så jag sa nej, vill ska inte ha några.
Beroende på situation och allt så hade jag säkert svarat anorlunda, men blev så ställd och började prata bort det.
Efter nån timme så började vi prata igen och hon visade en tatuering där det stod ett namn, jag frågade vems namn det var och då förklarade hon att hon förlorat en dotter i ett års åldern i cancer.
På nått sätt så känner man sig alltid ensam, och man vänjer sig aldrig vid den frågan men börjar man prata om det så är vi så många änglaföräldrar.




Varför att det så svårt att bara säga som det är?
Till top